Anno Superstar

Från Luleå till London

2008 mars 20

Äntligen

Idag blev faktiskt förvånansvärt bra. Det är klart, Marisa hade inte gjort NÅT efter att jag gick igår så jag hade en miljard saker att göra innan jag ens kunde börja titta på mina vanliga startsysslor. Bokföring? HAHAHAHAHA. Uhm. Dessutom har jag typ ARTON minustimmar, var fan har de kommit från egentligen? Jag jobbar ju bara över hela jävla tiden. Jaja. Jag ska hoppa in en extra dag nästa vecka och ta en BC-dag så kanske nåt kan bli klart, Lena kommer bli skogstokig om det är såhär när hon är tillbaka..

Lunch på Hermitage efter att ha droppat av påskpresenter på 831 (Carin: Kan du hälsa Emel att jag glömde kvittot i min väska, jag tar med det på tisdag), de har börjat med buffé där (Hermitage alltså), hur bra som helst! Inte blev det nåt SATS Step tack vare tidigare nämnda övertid, det blev löpband & lite cykel (hejdå 300 kalorier) plus halva styrkeprogrammet. Jag börjar vara lite less på mitt program, eller iallafall vissa bitar. Jag skulle vilja ha mer mage, rygg & ben.

Den här väntade på hallgolvet när jag kom hem. Den är HELT SCHUUUUKT fin och är full av fina bilder och tips och aaah jag vill baka alla, nuuu! :D Jumjum. Tur att jag har kollegor som man kan bjuda så man slipper ha ångest att behöva äta alla själv. Och så får jag ju använda min fina cupcake courier. Alla stirrar nyfiket på den varje gång jag använder den, oavsett om det är cupcakes i den eller inte.

Överväger att gå och sova, imorgon är det packa & städa som gäller. Egentligen borde jag väl börja nu, men jag är mosig efter träningen. Nää. Mackor och lite teve och sen säng på det. Och mata katterna, tydligen, här jamas det för fullt. –>

2007 mars 02

Good

Få saker är så najs som att vara proppmätt på mat som inte är onyttig. Gjorde fetaost/couscousfyllda tomater och testade en bönsallad som jag var lite skeptisk till men som var oväntat god! Vita bönor, rödlök & dressing på olja, vinäger, saltpeppar & dijonsenap verkade liksom bara så himla.. tråkigt, fast i recptet stod det att man skulle värma bönorna och även om jag tyckte det var lite onödigt gjorde jag det och det blir skitgott, stor skillnad!

Haft en jävligt bra dag, vart på bra humör och läst ut en fucking jävla kukbra bok; Tusen små bitar av James Frey som är en biografi (även om språket, och vansinnet i allt James gjort och upplever får det att kännas som en roman) om James tid på ett behandlingshem. Boken börjar med att James vaknar på ett flygplan med sönderslaget ansikter, ett hål i kinden och är utan pengar, plånbok och jobb. Polisen letar efter honom och han vet inte vart han är på väg. Jag hittade boken av en slump i en låda med böcker som skulle slängas i Arlandas soprum och jävlarns vilket fynd!

Efter ett gäng timmars sömn har jag diskat & städat lite, och nu nyss ätit. Anna kommer hit om en stund och vi ska dricka vin/öl/vodkadrinkar och se BSG, Buffy och/eller Lost. Och så är det premiär för Stargate Atlantis klockan nio på sexan, det ska bli spännande! Jag tål ju som kanske bekant inte SG1 pga Richard Dean Anderson, men SGA verkar lite yngre, sexigare och roligare. Mina enda antikänsla är aliensarna, men vadfan. Man måste väl följa nån serie med aliens också.

(Bjöd över ett tiotal andra människor. En var i Prag, en i Göteborg, en hade andra planer och resten behagade inte svara. *himlar* Skaffa nya, spontanare vänner var det ja.. Eller iallafall folk som VET VAR REPLY-KNAPPEN SITTER. Okej om man inte kan komma men man kan väl för fan svara?) –>

2006 november 04

ni

popopoo.

Somnade i vettig tid idag och sovit sex timmar. Jag drömde om jobbet och mitt i drömmen kom namnet MICHAEL TRUCCO upp på ett papper och sen vaknade jag.. Jag tog det som ett tecken och satte genast på senaste BSG-avsnittet och låg sen i sängen och myste och såg. Tyvärr var Trucco inte med i dagens avsnitt, men ändå. haha.

Och nu är klockaaaannn.. nästan 18.
Jefvligt sugen på att gå och lägga mig tills jag ska åka igen men det ska jag inte.

Fan, jag har inget att läsa. Eller jag har, Bill Clintons biografi, men jag sölar bara iväg och tänker på vad jag skulle skriva om jag skrev en biografi.. Måste hitta nåt att läsa nu när jobbet är segt. Eller hoppas på att hitta en bärbar DVD. Fanken.

Äuuuwww kallt.
Nej, nu måste jag löpbanda/Bones om jag ska hinna med att duscha och äta sen också.

Ser jättemycket fram emot mitt kalas om en vecka. Jag vet inte riktigt vilka som kommer för alla är så dåliga på att RSVP:a (lärde vi oss inget av Gilmore Girls?!) men några har sagt att de kommer och de är jag glada för, så kommer det fler är de bara en bonus. –>

2006 juli 19

You

Jaha. Idag var det inte alls min dag.
För att underdriva rätt mycket.

Det började rätt bra, vaknade vid sju efter 12 timmars behövlig sömn. Slösurfade och kollade lite teve och lallade runt tillstrax efter ett. Hade bestämt mig för att åka ut till Barkarby och kolla IKEA och köpa en solsäng och tavellister. Ta en riktig långdag och bara gå & mysa.

På vägen till bussen vittjade jag brevlådan; en Josefssons Josefine katalog, H&M-katalogen och ett paket från mamma! Hurra! Färdlektyr och present! Presenten var 4 fina glasunderlägg som jag kollat på men vart för snål för att köpa, de är från Koziol och påminner faktiskt lite om min lampa i vardgsrummet, de kommer de skitsnygga ut mot mitt mörka bord! Nu kan jag äntligen slänga de gamla fula eBay-underläggen med Aragorn & Orlando & Johnny & Spike/Giles som var snygga för 2 år sen men som inte är så snygga längre.

Jag hade dagen till ära mina nya snygga krigarsandaler och hann inte längre än halvvägs till busshållplatsen när jag insåg att min fotvida kjol snärjde in sig i mina nya sandaler och att jag aldrig i livet skulle kunna ha dom hela dan. Lyckligtvis hade jag förutspått att nåt oväntat skulle ske, så jag hade även med mig mina snygg-flipflops, så jag bytte på bussen.

Jag ringde mamma och tackade för underläggen och småpratade, hon hade köpt dom i Gällivare där hon jobbar den här veckan. Vi småpratade om dagen och vädret och så sa hon “och så ska du på konsert sen ikväll” och jag ba: eeh jaa.. och trodde hon missförstått och menade Allsång på Debaser, men det är ju på lördag. Sen kom jag på! Jazzfestivalen! Det är ju idag! Det var ju därför jag bytt dag och jobbade 4 dar i sträck och allt. Jag skulle totalt ha glömt bort det om jag inte ringt henne!

Åkte ändå vidare till Barkarby och gick in på ATG-kiosken där. De hade inte senaste eventkalendern så de kunde inte fixa nåt utan bokningsnummer. Jag ringde till Ticnet. De kunde inte boka nåt när det är samma dag. Jag fick order om att hänvisa ATG-killen till supportern. Han blev sur, men ringde och fick fram biljetten. Jag fick inte betala med kort, så jag knallade iväg och hämtade ut och sen hade jag biljetten i hamn.

Gick ändå en sväng på IKEA. De hade ungefär ingenting av småsakerna jag sökte (eller så hade dom gömt dom på nån ologisk avdelning som de brukar). Plockade på mig lite billigt småkrafs tills jag hittade mina tavellister. De såg för långa ut för att rymmas i ett värdeskåp på Centralen (där jag tänkt låsa in min stora väska som jag släpat med mig innan jag kom på att jag skulle på festival) så jag lämnade allt och kollade bara. De hade en såndär skitsöt rosa plaststol på fyndavdelningen, bara 100 spänn, men det sket ju sig också..

På Rusta hade dom solsängen jag kollat in, fast den visade sig vara en vilstol och man kunde inte alls lägga den ner rak, och då är den ju värdelös, man måste ju kunna ligga på mage också! På Jysk hade dom modellen jag nästan köpte på rea ifjol för 150 spänn. Den kostade 400 nu och var skitful. På Plantaget fanns fler modeller, bla en snygg men den kostade typ 950 spänn. Vet inte hur jag ska göra med det där. Vänta och köpa på rea eller? Men jag vill ju ha en NU!

Åkte in till stan iallafall, och sen raka vägen till tunnelbanan och ut på Riddarhomen.. vänta nu. Jag tvärnitade utanför Pressbyrån och glodde på Stockholmkartan. Faan. Att jag ALDRIG kan lära mig skillnad på Skeppsholmen och Riddarholmen! Tillbaka till stan och vänta på bussen istället. Den var givetvis extra långsam, och kön in till området superextralång. När det kom några kids och ville sälja öronproppar började jag rota i min lilla handväska (som jag praktiskt nog fått med mig), och råkade i farten slita upp min puderdosa som föll i backen och spegeln krossades. Jaha.

Jag kom in iallafall (väntade mig halvt om halvt att min biljett skulle vara ogiltig av nåt slag) och hörde “Ey yoooo” på håll. Hann se sista halvtimmen av Petters konsert (vilket är den bästa delen av hans konserter, så det gjorde inget) och det var fint. Tog upp kameran och tog en bild och - Minnet fullt.

Faaaan.
Jag hade ju i det lilla minneskortet i kameran; 32 MB istället för 512.. Fick radera ett bra gäng osparade bilder, men det var mest tråkjobbnattbilder på mig åkandes buss, så det var väl ingen större förlust. Sen köpte jag brända mandlar, och eftersom jag inte hade nåt bättre för mig satte jag mig vid kravallerna och väntade på Lisa.

Jag trodde hon skulle börja 19 men det var 18.30, så det blev en väldigt kort väntan. Jag hamnade bredvid värsta Lisa-fanet (Lisa hälsade på henne i början) och jag dansade och sjöng med och höll på som vanligt, och eftersom Lisa-fanet och jag var typ dom enda som gjorde det (denna. jävla. kreddiga. Stockholmpublik!) fick vi jättemycket Lisa-uppmärkssamhet. Lisa var söt och glad och pratade lagom hemtrevligt.

Lisa

Det roligaste med Lisa live är nästan att hon är så sjukt glad och sjunger depplåtar. Förutom Mary spelade hon två låtar från kommande skivan, en av dom var en låt som hon presenterade “Den här har Jocke Berg skrivit”. Den började med att hon uppmanade oss att Om Du var Här-klappa händerna (två snabba, paus, en klapp, upprepa) och hon ba “Haha, alla Kentfans kunde det där”. Den var såklart jättebra, även om det är svårt att ta till sig nya låtar live sådär direkt. Referängen gick “you broke my california heart”.

Sen var jag så jävla nöjd så jag funderade på att gå, men var lite osäker. Ringde mamma igen, som beordrade mig att gå och se Eva Dahlgren åt henne, så jag köpte en cider och såg en halvtimme, men sen var jag så jäkla frusen för jag hade flipflops och tunn långkjol och det började blåsa snålt och bli kallt, så jag tänkte “BKO och Moneybrother be damned, nu åker jag hem” och så gjorde jag det. Bättre att vara nöjd där än att stå och frysa, och jag var rätt nöjd med Lisa faktiskt, hon körde “Alright” som extranummer med Heikki och hennes lilla gitarrkille som fick sjunga Dennis Lyxéns bitar. Det var helt galet underbart, Lisafanset och jag dansade som tokar och Lisa bara skrattade.

Men iallafall, jag köpte en veggieslice på Pizza Hut för mina sista pengar och läste “Underbar och älskad av alla” av Martina Haag som jag köpt för bokchecken vi får av jobbet varje sommar. Tog pendeln hem och fortsatte läsa. Såg upp när dörrarna precis stängdes i - Upplands Väsby. FAAAN. ÅKte mot Märsta och tänkte att jag vänder väl där. Läste vidare. Tåget tömdes. Efter ett tag insåg jag att jag var inlåst på ett tåg med stängda dörrar. Shiiiiiit. Panikade genom vagnen till nästa och lyckades få kontakt med en tågvärd som snällt nog kom och släppte ut mig så jag fick gå till tåget som verkligen skulle åka tillbaka.

OK, tänkte jag, nu ska jag inte läsa så jag missar stationen igen.
Jo, nu märker jag ju, jag kan inte göra samma sak två gånger.
Lite kan jag läsa.
Jajjemen, visst märkte jag Rosersberg, och vid nästa stopp steg jag duktigt upp.
När dörrarna öppnades sa speakerrösten “Rotebro”.
Fan fan fan fan FAN.
Åkte till Häggvik och väntade där. Läste INTE.
Åkte tillbaka.
Läste ut boken.
Klev av vid rätt hållplats, en timme efter tiden jag skulle vart där.
Klev på bussen, satte mig långt fram pga jobbigt teen-gäng.

Efter Sigma frågade busschaffisen var jag skulle, och så sket han i omvägarna och körde raka vägen hem till min busshållplats istället. På radion spelade Kents “Sverige”, och sen blev det Uffe med “Öppna landskap”.
Och så var allt bra igen.

Det konstigaste av allt är att jag konstigt nog inte deppat ihop en enda gång, jag har verkligen bara skrattat hela dagen, åt hur sjukt dåligt allt gått! Hurra, jag är en postiv och fin människa som tar motgångar med ett leende på läpparna! (Eller hur.)

HAHAHAHA.
Den här dan var så sjuk att det bara inte fanns.
Den borde bli en film. Eller iallafall ett teveavsnitt.
Helt sanslöst. –>

2006 april 09

One

De kommer då och då. En film, en skiva eller en bok som bara lamslår en totalt. Jag skulle kunna ge bort Firefly-boxen, Getchen Peters “Halycon” och Mötley Crües biografi “The Dirt” till alla jag känner. Förr eller senare kommer jag nog göra det också.

Jag har på senare tid utvecklat en stor förkärlek till just biografier. Ovannämnda “The Dirt” är ett mästerverk, Sharon Osbournes är också helt underbar och totalt hjärtskärande, precis som Berny Pålssons. Alla har samma effekt. Man läser, drunkar, och vaknar sen till och tänker “det här har verkligen hänt.”

Jag ska snart börja på Bill & Hillary Clintons båda, och det ser jag hemskt mycket fram emot. Men jag betvivlar på att de kommer vara lika fruktansvärda, underbara och framförallt viktiga som den senaste jag läst, Mende Nazer & Damien Lewis bok “Slav”. Jag satt och bölade i bussen hela vägen hem när jag läste de sista tre kapitlerna.

Mende är född omkring 1980. När hon var ungefär 12 år blev hennes by i Sudan attackerad av araber som tillfångatog henne och många andra unga sudanska små flickor, vissa så små som 8 år. De flesta våldtogs upperepade gånger och alla såldes som slavar. Mende var slav i Sudan, och senare i London, där hon lyckades fly den elfte september år 2000. Hennes bok handlar om hennes totalt lyckliga uppväxt i Sudan, om hennes tid som slav då hon blev fysiskt och psykist misshandlad som slav, om hur hon arbetade hårt varje dag i åtta år utan att någonsin vara ledig, från tolv års ålder.

Ska ni läsa en enda biografi ska ni läsa den här.
Den kostar 49:- på CDON. Köp den. –>

2006 februari 10

Att

Jag läser Att komma hem ska vara en schlager men jag får mest bara ångest av den. Men samtidgt lider jag av samma åkomma som Sol och kan absolut inte lämna böcker olästa, inte ens Marcus Birro-samlingen som också gav en så himla mycket ångest. Hm.

Får börja på Johanna Nilsson-böckerna sen iaf. –>

2006 januari 30

see

HUUUUUUR kan jag inte ha fattat att Amber var narren. Det är ju bara SÅ tydligt. Men jag hade ingen aaaning förrän det kom upp i sista triologin och Narren faktiskt sa det. Ugh. Det är som när man ser om Firefly och i första avsnittet sitter det Blue Sun-affisher i bakgrunden (och på Jaynes tshirt) och det fattade man ju inte då, men man gör det sen när man ser om.

Just nu vill jag mest läsa om allt av Robin Hobb från början till slut. Jag saknar Nattöga. (Snyft) –>