Anno Superstar

Från Luleå till London

2006 juni 13

Alla

Ni kanske har märkt att jag tjatat en hel del om min senaste upptäckta tv-serie, Battlestar Galactica, på senaste. Jag tycker verkligen att ni ska kolla in den. Som om det inte räckte med att jag sa det kan jag berätta att hängivna fans av serien inkluderar Jocke Berg i Kent, Trey & Matt som skapat South Park - och givetvis Gud Himself; Joss Whedon. Såhär skrev han igår på Whedonesque.com:

I’m just sneaking in to say I’ve been continuing to watch BSG, the wife and I are about halfway through season one and gushing isn’t gonna cover this one. You guys have heard me gush, so it won’t have any real meaning. You have to imagine Pauline Kael bursting into song, Lionel Barrymoore In “Wonderful Life” jumping up and jitterbugging with George Bailey, the Grinch’s heart growing three sizes… you gotta start down there to explain what it feels like up here. I’ll put it simply. The show is humbling. Not since the Matrix (the first one) have I had such a strong desire to go to writing school. I think it’s so passionate, textured, complex, subversive and challenging that it dwarfs everything on TV. Or in theaters. Or boho perfomances spaces. Stuff hanging in the Tate? Not as cool. I’m not gonna go on, because I have to get back to work and because if I really start, this post will crash the internet from sheer length. Only downsides are a) I was already having a crisis of confidence, thank you very much and b) I can’t go near any Sci-Fi mags for fear of spoilers. Apart from that, life is to be loved. The Gods are to be praised. Back to the job. -j.

joss | June 12, 21:18 CET

BSG går inte på teve tyvärr, men vill ni börja se den ska ni börja med den 175 minuter långa miniserien, tex på sfbok.se för 129:-. Om ni helt ärligt inte gillar BSG efter den lovar jag att betala den åt er. Nä det lovar jag inte för flera av er har säkrt skitdålig smak men det är fan nästan att jag kan lova det.

Det inga aliens i BSG, istället handlar serien om intelligenta robotar som vänt sig mot människorna och nu även ser ut som dom. Visst finns det lite flashig teknik, men likt tex. Firefly så handlar serien mest om människor som råkar befinna sig på rymdskepp istället för om rymdskepp där det råkar befinna sig människor (som tex. Star Trek).

Dessutom har de intelligenta manusförfattare, snygga kameravinklar & galet snyggt ljus, fantastisk musik & en jävligt gripande plot. För att inte tala om sjukt snygga & duktiga skådisar som Edward James Olmos, Mary McDonnell, James Callis, Jamie Bamber, Tricia Helfer & Katee Sackhoff.

Här är lite screencaps från avsnittet “Flight of the Phoenix”:

När jag sett klart på det som visats än så länge (säsong 3 har inte startat än men inspelas just nu i Vancouver, canada) skickade jag en DVD via Amazon till min kompis Violet som värvade mig till serien. Så tacksam var jag. Det är helt tveklöst min favoritserie just nu, mil ifrån LOST och Veronica Mars. –>

2006 juni 09

I

Före
Minns ni att jag klippte mig för en vecka sen?
Det var bara på lur!
Eller jag klippte ju mig men det var bara på bus
eftersom jag hade stora planer för dagen som är idag!

Under
Det här är min nya frisyr.

(Nä jag bara lurades igen.)

Efter
Efter

Såhär ser jag ut idag!
Och för en stund framöver. ;) –>

2006 maj 17

fangirlism

Jag har lite svårt att dela med mig av det jag gillar. Jag tycker att alla ska dela genialiteten av det jag ser, det är därför jag pimpar alla band och tv-serier och böcker jag gillar. Självklart gillar jag även att prata om mina favoriter med andra som delar samma intresse, jag pratar Gilmore Girls med Sol och Kent med Klara och alla tv-serier med mina internetkompisar all over som är lika galna som jag. Men jag tycker nog egentligen allra bäst om att dela nördigheten på ett rätt lättsinnigt plan, samtidigt som man är djupt engagerad i det man gillar. Om ni förstår.

Liksom:
Jag kan förmodligen mer än vad som är friskt om Joss Whedons tv-serier & Kent, men jag sitter inte och diskuterar vad Jocke egentligen menar med den där raden i Mannen I Den Vita Hatten för det ger mig ingenting. (Don’t get me started om varför det är så värdelöst att analysera låttexter..) Det är mycket roligare att larva sig med andra fans istället, att iiiihhhh:a över hur Sawyer och Kate i LOST och att OHMYGOD:a över säsongsfinaler och oväntade vändningar.

Dock kan jag lätt slå bakut när det blir för mycket ibland. Endel människor analyserar färgschemat på Vernoica Mars kläder, och jag kan tycka att det blir lite för allvarligt, och framför allt för överanalyserat. För även om de sannerligen har vettiga åsikter och deras anlyser faktiskt är helt korrekta, är det här något som är 1. roligare att få upptäcka själv och 2. något som man faktiskt registrerat men inte inser förrän nån påpekar det, och då är det inte alltid lika kul längre.

Flera av er har tipsat mig och den här Frank-specialen om Buffy, och jag lyssnade motvilligt på den. Den var faktiskt inte helt värdelös, och bara det att Göran Gillinger också vart på convention i London, precis som jag, var rätt kul. Jag antar att det man stör sig mest på med sånadär radiogrejer är att allt ska huggas ner så kort och koncist för det är radio, namn uttalas fel (vaddå Joss ‘Weddon’?!) och folk som utmålas som värsta fantasterna (Carina Berg) uttalar sakfel.

Jag störde mig självklart också rätt mycket på den här bilden av “de två urtyperna Buffyfans” som var antingen 1) unga tjejer som gillar fantasy och romantik (ROMANTIK?!) eller 2) medelålders semi-nördiga män. Jag vet inte riktigt vad man gillar om man gillar “romantik” men jag är ju en ung (?) tjej som gillar fantasy, det är ju visserligen ofrånkomligt. Dock hade jag lagt det mesta fantasypillandet på hyllan när jag på allvar började se Buffy, för då Buffy kom till Sverige första gången hatade jag det intensivt.

I synnerhet Göran Gillinger borde kunnat dementera detta då han ju faktiskt vart på en convent, för det som verkligen slog mig när jag var på mitt convent var hur fruktansvärt olika alla var. Jag hade väl visserligen nog väntat mig mycket unga tjejer och några nördkillar, men vi snackar alltså.. hela högen. Det var ganska 50/50 män och kvinnor, från sju års ålder till säkert 75, och de flesta var över 20, många över 30. Det var just bredden som verkligen slog mig när jag var där.

Och så aaaavskyr jag det här jääävla “favorit..”.
Det gör jag jämt. Vilken är din favoritlåt med Kent, vilken är ditt favoritavsnitt med Buffy, vilken är din bästa karaktär? Hathathat. Jag väljer inte. (Och för alla er som läste mig Ameliaintervju kan jag berätta att mitt fullstandiga svar på just den frågan var “Min bästa LIVELÅT är Pojken Med Hålet I Handen”. Bah.) Här har du 144 godisar som alla har i princip samma smak och konstruktion, vilken är din favvo?

I övrigt var det väl inte mycket att tillägga, det var ju inte precis nåt nytt som sas, det bästa var när Göran Gillinger & Orup fick snacka, de borde haft den delen betydligt längre. –>

2005 december 31

Shiny

Okej, du sög inte helt 2005.

Det var fem Kentspelningar som var förjävla euforiska, jag fick grymt fresha julklappar & inflyttningsfesten i nya lägenheten känns legendarisk. Jag läste rätt mycket böcker, läste om lite Chadwick och nya Jordanboken såklart (Siuan/Gareth snart annars döööör jag!), en jävla massa biografier (Mötley Crües var bäst), en samling Buffyböcker, Mathias Evannes “Kusinen från landet” och omläsning av samtliga Jean M Aurl-böcker hanns också med.

Moneybrother var rolig i februari, Popsicle rackarns fina i april och en och en halv låt av Juliette Lewis & The Licks var grymma i Augusti. Och så ett gäng Cardiganslåtar i Kungsan i September, precis innan det rätt värdelösa insjuknandet av Bell’s Pares, som gjorde att jag missade Lunds Fimfestival och att se Serenity redan då. Jag var grymt nere för räkning i april också, då jag för sjuk för att se Kent. Haja hur risig jag måste vara då!

Mycket filmer klämdes, bland andra Bend it like Beckham, Ned Kelly, Tjenare Kungen, Sin City, Along came Polly, Dancer in the Dark, I Robot, Mean Girls, Master & Commander och givetvis årets bästa film alla kategorier: Serenity (bara tre gånger på bio, tyvärr). Mest såg jag tv-serier på DVD eller dator, typ Tru Calling, Wonderfalls och alla grymt bra nya serier. En av dom, My Name Is Earl, börjar på trean snart. Missa inte!

bra saker 2005
- Angelgardiner
- Kent på Grammisgalan 7/2
- Rosa jackan med vitt fluff
- Kent släppte skiva
- Kent släppte EP
- Kentmusikal 23/2
- Kentsignering 16/3
- Mitt fejk-Juicyset
- Lost-nummer-skärmsläkcare
- LJ
- Anna
- Klara
- First Of The Gang To Die
- Prinsesstårta i insläppskön till Kent
- Joe & Zlatan
- AtS s1
- Firefly
- Lina Arildsson i TV
- Big Brother-Britt
- Jobbfyllan på Berns
- Riktig julgran
- Egen lägenhet
- Jag (och massa andra Kentfans från Stadion) på omslaget av Turist i juni
- Annas inflyttningsfest
- Allsång på Debaser
- Lennart Jäkhel på Allsång på Debaser 29/7
- Anna & jag i DN från Allsång på Debaser
- I Love Hjo.
- Jag rökte inte en enda cigarettjävel på hela jävla året!!
- MAMMA (bäst av alla forever)

Plats:
Nya lägenheten

Resa:
Luleå

Bostad:
Rotebro & Upplands Väsby

Husdjur:
Joe & Zlatan fyllde två år!

Språk:
Engelska.

Musik:
Kent

Film:
Serenity

Mat:
Fullkornsbröd med tomater, charlottenlök, fetaost, soltorkade tomater, Hot Sauce och Aromat.

Upptäckt:
Firefly, Tru Calling, Wonderfalls, My name is Earl, Bones.

Affischer:
Kent - Du & Jag Döden, the Ark - State of the Ark.

Oljud:
Mina fd. hyresvärdars eviga borrande.

Arbete:
Barista.

Fest:
Väldigt få, men väldigt minnesvärda. (förmodligen för att de flesta hade köpiöst hög fyllehalt)

Kaos:
Therese vs Ansku på Annas inflyttningsfest.
Henrik vs Ansku på min inflyttningsfest.

Shopping:
DVD-boxar, Kentrelaterade saker, alkohol.
Inte så mycket annat.

Förhållande:
Halvstrul med en bartender.

Reunion:
Emelie & jag träffades några gånger.

Vänner:
Anna & Klara, Anders, David, Mandi, Stina & Linnéa, Sessa & Lina, Suze (i hjärtat!), David & pensio-Pipi.

Telefonsamtal:
Mamma.

Snällaste:
Mamma.

Trauma:
Dödsinfluensa precis innan Kent har smygpremiär på min bästa konsertlokal Vega i Köpenhamn. Bell’s Pares i september, fick åka ambulans.

Förbättring:
Ny lägenhet, skippar (nästan) ingen ljusterapi.

Bedrift
Sa nej till Roskilde. Trots Kent.

Beroende:
Jossverse, mackor, mamma, internet.

Återkomst:
Popsicle.

Tidsfördriv:
Photoshop & nya amerikanska tv-serier.

HTML:
Extremt lite.

Plagg:
fejkJuicybyxorna, volangkjolen.

Fynd:
Nya lägenheten!

Dyraste:
IKEA-besöket iom. flytten.

Uttryck:
Aint it just, Eller hur.

Mina 10 bästa kända personer i år:

1. Joss Whedon
Gud.


1. Jocke Berg
Gud.


3. Martin Sköld
Snygg, sexig & svettig.


3. Nathan Fillion
Sexig rymdskeppskapten.


5. Alan Tudyk
Han är ett löv i vinden. <3


5. Josh Holloway
Sexig i djungeln.


7. The Braff
Garden State & Scrubs.


8. Alexis Densiof
Borde blivit nya James Bond.


9. John C McGinley
Kopiöst fantastisk som Dr Cox i Scrubs


10. Enrico Colatoni
Bästa tv-pappan i Veronica Mars
(12 januari, SVT2 20.00, kolla!)

–>