Anno Superstar

Från Luleå till London

2006 december 27

I

På julafton innan Kalle Anka satt jag och såg nåt humorprograms julspecial, det var överkatastrofala jular med jobbiga och konstiga familjer och jag satt och funderade på hur det skulle vara att vara del av en sån. Jag kan inte alls relatera. Jag lyssnar på folk som säger att de hatar julen och som tycker det är jobbigt och fyllt av stress och måsten och det är som att de talar ett annat språk. Does not compute.

De säger att julen är roligast för de små, för barnen, fast jag har nog aldrig haft så bra jular som nu. Då var allt bara en evig väntan på paket och sen ett hysteriskt antiklimax. På nåt vis. Då var man så fixerad vi klapparna och Kalle Anka, nu är det liksom alltet som räknas. Inklusive att hitta julklappar. Jag har inte nånsin tillhört nån rik familj, men inte heller fattig. Många julklappar har jag fått, kanske inte alltid dyra, men ofta många. De blir färre ju äldre man bli, men det är fortfarande många. Femton stycken fick jag i år. Två av mormor, två av farmor & farfar (varav en är den sedvanliga femhundringen), en stor av pappa (i år ovanligt stor och i sedelformat), en från jobbet, två från Björn sen vi kom på att det var lättare och roligare att skippa födelsedagspresenterna och ge två julklappar istället. Och så sju från mamma.

Det finns alltid ett genomgående tema på julklapparna; Pappa köper nåt dyrt (eller, som i år, ger pengar så får vi köpa själv), farmor & farfar ger bort nåt man inte behöver och en 500-lapp, och sen är klapparna från Björn, mormor & mamma alltid likvärdigt fina för mamma dirigerar efter önskelistan. Mamma själv, hon får sen ett antal jular alltid flest paket. Det är nog mest mitt fel. I år blev det lite mindre, “bara” fyra stycken och jag kände att jag hade velat ge mer.

Men för att återgå till själa julfirandet, ja, vi har det äckligt prefekt. Vi är sams och jag kanske blir lite irriterad på mammas man emellanåt (som när han kommer och stör i “Kallijanka” som han kallar det) men jag biter ihop och trycker bort det. Jag är yngst, 24 år och vi har ändå tomte. På morgonen efter frukosten med den sedvanliga gigantiska pepparkakan är radion på och nån säger att de bara är vuxna som firar jul och därför inte ska ha nån tomte. “Men gud vad TRÅKIGA ni är!” fräser mamma till. Timmar senare, när Björn & jag avlagt visit hos farmor & farafar/pappa & Majdor/faster & farbror med resp. familjer och sen hämtat mormor, frågar mormor mig om vi har nån tomtemask.

“Tomtemask”, säger jag, “vad menar du? Det är ju Tomten som kommer!”
“Hehe ja” säger mormor och undrar nog innerst inne om jag fortfarande tror på det. Jag går ut i köket där mamma lagar och värmer maten och hon frågar vad mormor undrade. “Hon undrade om vi hade nån tomtemask”, säger jag.
“Vaddå, det är ju tomten som kommer!” säger mamma.

Och så var det med det. I mammas och mormors hem ser det nästan ut som att nån kräkts upp julen och jag älskar det. Mormor har en blanding av saker från 40-talet och framåt, mamma lyckas med konsten att ha ton med saker men ändå få det att se smakfullt ut. Jag har alldelens för lite julsaker. Jag tycker jag har mycket men det är det inte, jag måste verkligen köpa mer.

Så är det för mig. Ingen blir för full (för vi har aldrig haft alkohol som nån jultradition, det är man en julöl eller två till maten), det är extremt ovanligt att nån blir besviken, det finns inte några skrikiga barn, vi ser på Kalle Anka, vi blir tokmätta efter den perfekta maten, Tomten kommer och har likadana tofflor som mamma och allt är töntigt perfekt. Till och med mitt nagellack blev skitbra, det blir det aldrig annars. Liksom. –>

2006 december 24

God

Hoppas alla haft en fin jul.
Jag har haft det helt perfekt och fått tokigt fina julklappar.

God Jul! –>

2006 november 27

Fotvärmare

Okej då. Jag är väl lycklig singel.

Jag tänker att jag är helt kool att vara sambo med och att jag lätt vill vara ihop med nån men jag har vart singel så länge nu att jag vant mig. Varje gång jag haft besök (spelar ingen roll vem, vare sig det är mamma eller Klara eller nån annan) känner jag att det är SKITSKÖNT att få vara själv igen.

Det ultimata just nu är väl som i strippen i senaste numret av Nemi;

Cyan: Det måste vara svårt att vara singel nu när det blir vinter?
Nemi: Mm. Jag ska bli så rik så jag kan hyra in en pojkvän.
Cyan: Tror du det går?
Nemi: Inte om jag vill ha en som är rolig, snäll och omtänkssam, kanske - men det enda jag vill ha just nu är en som ligger på tvären i sängen så att jag kan värma fötterna på honom.

Har köpt fina papper idag, i år ska jag nämligen försöka vara produktiv och göra mina egna julkort. Vi får väl se hur det går.. Men inte nu iallafall, nu ska jag laga lunch och se på Torchwood. Tjing! –>