Anno Superstar

Från Luleå till London

2008 februari 16

mmeehhh

Jag har hälarna i idag.
Introduktion på SATS, och sen blev jag trippelbokad med inflyttningsfest hos Figen (som jag sagt att jag inte kommer på för att:), jag ska träffa leaves (om hon svarar på SMS:et jag skickade i morse) och eventuellt även en rätt ny internetkompis från LA som är i stan. Fast jag är inte alls på humör för nåt, inte för.. jag VILL ju träffa alla och gå på fest och gymintro men inte idag, inte nu. Eller gymintrot börjar jag bli lite pepp för nu, jag är bara lite nervös för jag har ju ALDRIG vart på gym nånsin. Enda gången jag ens vart inne på ett var om mamma var på gymmet och jag simmade och typ behövde pengar till en läsk eller nåt. Jag är bara rädd att göra fel, som med allt annat I guess. Jaja. Jag ska åka om två timmar och nu sitter jag mest här och vill inte. Och vill. Fast inte. Fast. Eh.

Jag vill åka och handla och slacka i soffan. Fast jag vet att om jag skulle göra det skulle jag ha ångest över att jag inte gjort nåt, och jag VILL ju gå på den här gymgrejen så jag kan komma igång för nu har jag börjat betala för gymkortet så jag måste gå också. kul är det inte att pissa bort pengar. Och in shape, I must get.

Hm.
Nån slags lunch kanske man skulle göra? –>

2007 juli 02

You

HELT galen dag på jobbet. Tidiagre har vi vart så övermånga och så just idag var en på semester, en ledig och en sjuk - och smällmycket folk. Puuh! Dan har bara rusat fram. Och jag var i stallet innan dessutom. Så jag ska typ gå & lägga mig nu för jag ska upp tidigt imorgon. Mot slutet stod skallen heeelt stilla för mig och även sen när jag gick från jobbet mot Pressbyrån för att köpa en välförtjänt middag bestående av en macka, juice (jag är seriöst dökär i Knorrs Vie-juice, exakt lagom mycket, 10 spänn!), godis och rostade sojabönor - när jag plötsligt såg upp från ett SMS jag höll på skriva och såg Malin E!

Nu kunde ju en normal person sagt “hej, är det inte du som är..?” men eftersom min skalle var på neandertalarstadiet pekade jag bara på henne och stirrade lite menande. HAHAHA. Lyckligtvis hade hon ju känt igen mig också, det hade vart lite jobbigt annars. Peka. Jeezus, det är ju som om jag blivit uppfostrad av apor.. Men det var roligt, det är alltid lika bisarrt att träffa en internetperson man aldrig sett förr men läst så länge. Det blev lite bildbevis och hejhej, sen kom mitt glassug tillbaka och jag sprang iväg för att hinna shoppa upp en 50-rikskupong innan pendeln gick.

Jag har för övrigt sett på The Masters introscen i sista Doctor Who-avsnittet ungefär 30 31 32 gånger sen igår morse. Obs ingen överdrift! Schuuuuukt schuuuukt bra. Aaah. John Simm, Scissor Sisters, Doctor Who. Vad kan gå fel liksom?


Jo och min mail funkar inte.
Åoouuuuaaauuggghhh. –>