Anno Superstar

Jag kanske uttryckte mig lite luddigt igår. Jag har alltså inget svar på varför folk inte blir ihop med snygga människor, jag undrar mest varför de inte blir det. Varför? Det är jättekonstigt. Speciellt när de är snygga OCH smarta och bra, hej, jag kan fatta om man inte vill bli ihop med nån bara för att den är snygg. Men när man är snygg och smart, what’s the stopping?
Varför raggas det inte mer på såna människor?

Förmodligen för att man tror att man själv är för värdo för den, va? Så brukar jag iallafall tänka när jag ser nån som är assnygg, då tänker jag “Mmm nice.. fast h*n vill nog inte va med mig för jag är ju inte sådär snygg”.

Ta till exempel mina kompisar Klara & Anna. De är båda skitsnygga, coola och jävligt smarta och bra. Och singlar. Det är för mig ett totalt mysterium. Jag fattar inte. Very weird. Jag fattar att folk inte raggar så mycket på MIG för jag är inte skitsnygg, jag är rätt störig och dessutom blir jag råblyg i början om den jag pratar med inte är en sån cool som är lätt att prata med, då går det bra. Jag är sämst på att småprata och vill gärna va en sån som kan babbla på i taxibilar men det kan jag inte. Häromkvällen kom Redo-AnnaKarin till mitt jobb och morsade på mig och jag blev helt ställd och tyst och generad som jag blir. Det är så konstigt. Pfft. Me no like me.

Medan typ när jag träffade Petra för första gången var det bara blabla kram hej. Det var iofs direkt efter en Kentkonsert och jag var aldelens uppe i det blå och kramade till och med Carin fastän jag inte vet varför, haha.

Den här dan har försvunnit ut i ingenting. Fast jag har i allafall packat en IKEA-flyttlåda full, och en halv mindre kartong. Alltid något. Håller på bli vansinnig på att jag bara kan spela CD på DVD’n och min bärbara CD-spelare för båda har helt värdelöst ljud. Måste ha en ny stereo. När ska jag få råd till det? Aldrig. Jag kan bara spela vinyl och det är jobbigt. Dessutom tror jag min vinylspelare börjar sunka ihop också. Nya skivor spelas för snabbt. Jocke har helt uppspeedad röst. Fast Morrissey låter OK. Det kanske bara är jag som inte märker.

Kent spelar i Roskilde i dag. BÖGBAND!!
För exakt fem år sen på dagen var jag där längst fram och Jocke Berg såg in i mina ögon i 10 minuter (för mig själv) och sen var jag Kenthög i en timme. Sen blev allt hemskt.

Cam laddade hem episod 100 av Gilmore Girls åt mig. <3 Det tröstade lite fast nu vill jag bara ha MER MER MER. Mer Rory och Logan mest. Det är tråkigt att man suktar så mycket efter dom att man nästan inte bryr sig om resten av storyn, man ba: Jaja, när kommer det mer Rory/Logan-scener?

Bäst annars är Firefly-repriser på tv400. HJÄRTA. –>

Mm jag var i Luleå och sen jobbade jag två dar och orkade ingenting eftersom jag inte var van och var praktiskt taget död. Fast idag är jag ledig och då orkar jag skriva. Överväger att göra om till en blogg. Hahahahaha. Bara för att. Eller inte. Jag vill ju ha mina egenlayoutade sidor också, men ibland känns det bara jobbigt när man bara vill ordbajsa nåt kort. Vad tycker Ni?

Hanna Flodr skrev en jättebra grej om Springsteen; “Springsteen är en sådan där artist som har gjort millioner med plattor och man vet liksom inte var man ska börja. Så jag valde att ignorera honom. Huvudet ner i sanden. Har funkat jättebra hittills. Springsteen är säkert jättefascinerande, men jag skulle behöva nån som introducerade mig till hans värld.”

Så känner jag för skitmånga. Jag har en aslång lista på band & artister jag ska kolla in senare men var ska man börja? Band jag ej gett en ärlig chans:
- The Doors.
- “Bossen” (töntigt smeknamn, töntigt av Aftonbladet att stalka hans Sverigevistelse).
- Stones. Fast Stones vet jag ju att jag gillar men jag har ingen koll liksom. Jag skulle gärna gå på Stoneskonsert men jag skulle bara kunna hitsen typ. Knappt det. Usch.

Orkar inte komma på fler.

Jocke Berg skrev en lång radda på kent.nu’s forum om vem som får degen, artist vs skivbolag. Det är roande att han blir så provocerad av teensen. Och sen kändes det lite gott i magen när han avslutade på sedvanligt surkart-JockeBerg-sätt.

“Mp3 är ju soundmässigt ett skämt.
Hur kan det komma sig att det nya format som man använder för att lyssna på musik är tre ggr sämre än det gamla cd-formatet? Utvecklingen har alltid varit tvärtom. Jag som är van vid studions högupplösta ljudbild grimaserar. Halva produktion försvinner.
Men det gör den i och för sig i bilstereon också.
Sluta gnäll gubbjävel.
Nu ska jag gå och skriva en sinnessjukt bra jävla superlåt som aldrig kommer att ges ut för att jag blivit så girig på äldre dar. Jag vägrar låta snål-kidsen tanka ner min kreativitet gratis. Ha!”

Allt är bra i byhåla.
Inom nån sorts framtid kommer texter om varför jag borde få vara DJ & varför folk inte blir ihop med snygga människor. Spännande va?

Nu ska jag laga indisk gryta. –>

Idag kommer bli en sån där lång text för nu har jag gått och tänkt en massa. Tekursen var btw kul, historia & om hur man tillverkar thé.

Varför är sommaren gay och vintern hetero?
Har ni tänkt på det? På sommaren är ALLA gay, alla killer ser gay ut, eller förlåt, metrosexuella, hey whatever, och alla tjejer - speciellt popflikkorna på Hultsfred - går och kramas och pussas och är lite smyggay sådär “nä jag är inte bi, jag festhånglar bara med tjejer”. Eller är det också ute nu? Först skulle man vara bi och sen skulle man inte vara det “men festhångla är ok även om man inte är bi” och nu vet jag inte vad. Men på sommaren kommer alla gayfilmer på teve och det är Pride och alla. tjejer. är. så. sjukt. snygga!

Inte (bara) för att de är lättklädda, men de är bara så snygga! Jag dör. Och alla är hetro. Jag vänder mig om efter varannan brud, idag kom det en kvinna sneddande över gatan och hon såg ut lite som Laura Harring i Mulholland Drive som nyss gick på teve (gay. gaaaay!) och jag blev helt knäsvag men hon gick bara förbi såklart (vad trodde jag?) och jag vände mig om och glodde lite. Fan vad snygg hon var. Fast Lauras tuttar såg skitkonstiga ut i Mulholland Drive. Sillisar?

Det bästa med tjejer är att de är så snygga överallt, penisar är ju trevliga i sitt syfte men är inte så jävla snygga liksom.

Efter varje avslutat förhållande jag haft har jag tänkt “fan, killar sux, nu ska jag ha en tjej”. Fast i teenvärldens Luleå går det fan inte att va gay, man vet exakt vilka som är det och antingen måste man va way alternative och blah eller så helt okänd. Känns det som. Jag var svinkär i vadhettehonnu Linnea? Nä. Inte Elin. Sandra, hette hon så? Hon gick iallafall i sam när jag gick estet (samma skola) och hon var så söt så jag dog. En gång efter Motörheadkonserten log hon mot mig. Jag vågade aldrig ta reda på om hon var bi eller gay, jag tror hon var straight.

Jag vågar ändå aldrig göra nåt, jag är så feg. Jag blir alltid uppraggad. Mina två ex och mitt senaste ragg har alla raggat upp mig. Tillochmed mina vänner raggar upp mig. I vänskaplig bemärkelse alltså. Som Klara och Emelie och Suze. De har alla mailat och sagt Hej vad du är cool. Sen blev jag kompis med dom. Haha. Vill du bli min kompis är det bara att fjäska, så tycker jag om dig. Bombsäkert nästan. Usch. Fast så kan man också göra som Pipi och maila och säga Fan vad störd du är ungjävel och sen börja gilla mig ändå för jag är ju så bra fastän jag är så överklasskaxig.

Vem var det som sa att jag var överklasskaxig? Det var menat som en förolämpning men på den tiden tog jag alltid förelämpningar som komplimanger. Nu är jag så jävla mesig jämt. Linda Skugges blogg är min pepp. Linda sluta aldrig blogga.

Fast nu tappade jag tråden. (Jag är bra på det)
Jag skulle ju skriva om att alla tjejer är så snygga och om hur stört jobbigt det är att hitta tjejer. Varför blir inga tjejer kära i mig? Jag tror jag comes off mer hetro än bi. 60/40 typ. Eller mer. Ibland känner jag mig mer så också, fast det är ju inte sant. Det är bara så enklare att hitta killar känns det som. Fast det är det ju inte, alla killar är så himla mesiga. De som inte är det är gay. Hahaha.

Fan, det här blir för personligt. Det är Lindas fel.
Det här är sista personliga texten här. Fan.

Sen skulle jag skriva en massa om hur stört det är att killar alltid reagerar så starkt på att tjejer har fysisk kompiskontakt men det är för varmt och jag måste packa till Luleå. Dagens J.Berg-retro: HYBRIS! Hjärta dig Jockela.

ps. KLARA I MISS YOU SÅ JAG DÖR. –>

Halsontet övergått i rethosta. Buäh. Jag tvingar mig själv att vara inne, eller har det snarare som ursäkt för att inte gå ut. Äh. Vad ska jag göra då? Jag vill inte hänga i J&B’s trädgård. Jag satt ute på altanen och läste Expressen Fredag tidigare. Sen åt jag upp min nektarin och då blev allt kladdigt & jobbigt.

Bästa grejen med att flytta härifrån blir att ingen kommer få säga “varför är du inte utomhus mer, du är bara inne?” Ät skit, jag får väl sitta inne om jag vill.

Börjat ägna mig åt den tråkroliga uppgiften att kolla igenom omärkta videoband. Just nu är det nyhetsklipp och intervjuer från grammisgalan 2004 och det är skitkul för alla är jättesura på Kent eller så är det intervjuer med Kent när de är skitfulla. Hur bra som helst. Jag är fortfarande lite bitter över att jag missade den där datasändningen, jag tror jag jobbade då eller hur det nu var. Jag får bara små små klipp här och där.

Fan nu skriver jag om Kent igen.
Det vore skönt om man inte hörde ett ljud av dom förrän till höstturnén så man kunde lugna ner sig lite.

Måste packa & diska. Ytterst otrevligt.
Imorgon ska jag fika med Lina och gå på thékurs och i övermorgonbitti far jag till Luleå. Justfan, måste ringa & fixa kattflygbiljetter. Och mat. Taa.

ps. Här får ni min favvo-grammis 2004-Kentbild. Om jag lyckas croppa ner den (eller snarare Martindelen av den) till 60×30 pixlar på nåt bra sätt ska den vara “complacent” på mitt Kent-mood theme.

(Complacent betyder “självgod, egenkär”.)
<3 pusspuss –>

Jaha. Jag har åkt på internetdagokshalsflussen verkar det som. Linda & Ebba har det. Nu har jag det. Utan att jag gjort nåt. Satt med öppet fönster häromkvällen, stängde när det började bli kallt och när jag vaknade: ajjj. Halsjävel. Det absolut värsta med halsfluss eller ont i halsen generellt är att ingenjävlating hjälper! Bara vila & thé.

Penicillin kanske, men då måste man gå till doktor och good luck. De skulle säkert ändå bara säga “gå hem och drick thé, vi orkar inte ge dig nåt.” Svin. Skulle träffa Lina idag, me hon ställde in pga tvättstuga & tidsbrist. Skönt, för jag vill bara vara hemma och inte prata i telefon eller live alls.
Kukverklighet.

Gårdagens stadsoutfit var rosasvart med strassdetaljer och leopardhandväskan som clash. Jag var skitsnygg i mina svarta sandaletter med strassstjärnor, nya söta ringen från Indiska hade också strassdetaljer, och örhängena med stjärnor också. Rosa kjolen med tyll och svarta linnet med spets som bas. Mitt klockarmband är även svart, och så bar jag omkring på min (fejk)skinnjacka (ifallatt, jag vägrar gå ut utan nåt varmare även om det är trettifem grader varmt som det var igår).

Och eftersom jag älskar att felclasha hade jag mitt rosa “ÄLSKA FOTBOLL”- band som är nästan exakt samma rosa ton som kjolen. Och pinsen på min skinnjacka (Clash + Kentsdöskalle) är ju inte precis den förortsoutfiten jag hade. Tyvärr var det ett rätt dåligt skoval för jag fick ont rätt direkt. De hade ett par slip in’s på Din Sko som var rätt söta, men det var inte värt 280 spänn, då kan fötterna få värka lite istället.

Efter en runda i några klädaffärer på Drottninggatan sneddade jag över Hötorget (mest för att det är roligt med alla “söta bär till söta damen!”-rop) och åkte till Gamla Stan. Det är roligast i världen att vara lite snygg när man går in i SF-Bokhandeln för alla geekpojkar glor ögonen ur sig och så är det kul att ge alla svartklädda himlande gotare på käften genom att slänga fam nåt übernördigt som en Angeltidning eller en Buffybok.

Sen gjorde jag exakt samma sak på Frizzle. Hårdorckskillen bakom disken gav mig en halvsyrlig min när jag gick in. Jag sket i honom, pratade lite med Lina när hon ringde och pratade av sig lite om hennes dyngiga jobbsituation och valde under tiden ut Bonnie ‘Prince’ Billys I see a darkness (Den kändes lagom mot mitt humör) och Hellacopters “By the Grace of God” på 7″. Ja, killen i disken såg lite lite snopen ut när jag kvittrade “De här ska jag ha!” och fiskade upp min rosa portmonä ur min leopardhandväska.

2-0 till Anno.
Jag äger för övrigt 1000 skivor nu.

OK, jag dömer också folk jättesnabbt efter utseende, men då är det roligt när de sen överbevisar en att de har så mycket mer. Övrig shopping idag blev senaste numrerna av Elle, Angel och Rocky, en Pink-singel + en Garbage-singel på second hand, och en avslutande lunch på Ritazza på centralen. Det känns sådär att käka på sitt eget jobb fast på centralen, men det enda jag var sugen på i värmen var den grekiska sallen vi har. Den är nåt så djävulskt god.

När jag klev av bussen lät jag folk gå före (de kom från vänster, jag från höger) och till slut stannade nån och visade att jag kunde gå. Jag log hastigt och klev av. “Du tappade nåt!” ropade samme man sen. Jag sneglade bakåt eftersom jag inte direkt hade nåt man kunde tappa. “Farten!”, sa han. “Speed. Vet du vad speed betyder? Du tappade farten. I de där skorna kommer du ingenstans!”. Jävla pundaralis, tänkte jag och sa “Vet du vad det här är?”, gav honom långfingret och gick över gatan.

På kvällen dumpade jag allt det rosa och bytte ut kjol mot de svarta highwaterbyxorna + glitterscarfen & så var jag och Anna på en krog i Gamla Stan och sen hängde vi lite på Rival också. Hur orkar folk vara sådär creddiga som de är där? Puuh. Fast det var trevlish. <3

Gårdagens kändisspan:
Per Hagman i vita tajta shorts och flipflops (!) i Gamla Stan.
Andreas Mattson (Popsicle) på Rival.

Förlåt att det blir så långt jämt. –>

Det finns ingenstans man kommer tillbaka till verkligheten lika snabbt som på pendeltåget hem. Igår gick det gradvis, först sa vi hejdå till Beffe redan i förrgår kväll (han skulle upp och jobba dan efter), sen blev det många långa hårda kramar med Klara. David och jag sa hejdå på Centralen, och sen när jag åkt rulltrappan upp till spår 16, då slog det ner som en blixt.

Verkligheten.

Oj vad den suger. Och det är alltid när man kommer hem som fjortisarna är som jobbigast, tågen är varmast och de fula är fulast. Allt är bara en stor jobbighet och man vill vända och fly tillbaka, nej jag vill inte vara här och betala räkningar och bekymra mig om kattmat och när man ska ha tid att träffa alla. Jag vill va’ på turné och åka runt och bli mosad av sextusen pers mot ett kravallsteket. Jag vill ha min fantasivärld och de där tre idioterna som fattar exakt det jag fattar, de som står där längst framme med mig och inte accepterar någon annan plats.

Jag gick bara omkring i lägenheten igår när jag kom hem. Gick ut i trädgården. Gick in. Såg på 12 Monkeys i brist på annat på teven. Badade. Min lil’sis Suze ringde från Hultan och Le Tigre sjöng “Deceptacon” i min mobil.
Lite brusigt men bäst ändå. <3 Tack finaste lillasyster.

Idag, efter sömn, ja..
Det känns bättre.

Nu är jag bara uttråkad, och inte helt förtvivlad längre. Det blir utgång ikväll, nånstans, födelsedagsbarnet för dagen väljer. Nåt band som heter Kent och spelar i Finland idag existerar inte. Oh nej. Överväger att åka in till stan. Har fått ett mysteriskt halsont. Det försvinner säkert efter frukost, vilket jag borde äta nu innan det blir brunch. Fast det är det kanske redan.

Nån annan dag ska jag skriva om hur mångfacetterade konsertmänniskor är på båda sidor kravallstaketet. Eller på och av scen, och det gäller väl egentligen alla, varesig de dansar, spelar teater eller spelar musik.
Men inte idag.

Dagen Ebba von Sydow:
- Rackigt hemmatryckt ljusblått linne (”disco”)
- Rosa kjolen med lite tyll

Måste byta linne om jag åker till stan.
Det här har en osynlig skarv som skaver irriterande.

(Jocke Berg, jag tror jag glömde mitt hjärta på er scen i onsdags, kan du kolla om det ligger i nån låda med gitarrpedaler hos er? OK? Shysst.) –>

Jag lyssnar på Max 500-singeln.
Jag glömmer ofta bort b-sidorna och den är så så. sjukt. bra. när man lyssnar om. B-sides samlingen tog bort lite mystik. Det är inte alls lika kul med På nära håll nu som innan. Det är roligare att dra fram singlarna och lyssna på Lämnar eller Välgärningar & Illdåd. Åhåhååå. Fjärilarna flyger i magen för imorgon. Det känns ändå som den lugnaste spelningen av alla. Inte hopp&röjmässigt då, men.. Jag har så höga förhoppningar. Det känns som om Stockholm var ÅR sen. Guuuud. Det var vart mycket Jocke på de här spelningarna. Han är verkligen på G. Fast Marre.. ooh.
Inget klår min Martin. <3

Nya kattförsäkringsuppgraderingen var inget jag behövde, tur det. Det räcker med gamla. Nog dyrt det. 1150:- byebye. Men bebisarna måste faktiskt vara försäkrade! Nu kommer Joe. Hejhej. V&G är på just nu och han gillar Lisa Miskovsky. Lite jobbigt att åka ifrån dom när ingen kommer och matar, fast jag vet ju att det bara är för ett dygn, så de överlever.
Men ändå. Mina bebisar. <3

Det ligger lätt en mugghandtagsförbannelse över den här lägenheten.
Jag har slagit sönder 3 mugghandtag sen jag flyttade hit. Två senaste veckan! Först var det min stora vita kopp, sen för nån dag sen hade jag ställt en bricka på ett lite osäkert sätt, och katterna rev ner den så min barndomsmugg som det står “Ann” på pajade. Som tur är har jag superlim, men en liten porslinsbit saknas fortfarande.

Och så i morse (läs: fem på eftermiddagen) när jag åt frukost (läs: ja, vaddå? mellanmål?) höll jag i muggen och skulle ställa ner den på brickan på golvet och PANG så slog jag handtaget mot databordet. Och det var min nya fina KISS THE LIBRARIAN-mugg! Buuuu! Som tur är blev det två cleana bitar, så limmet åker fram igen. Men det är ändå irriterande, och sen måste man vara jätteförsiktig i disken och så så de inte går sönder igen.

Såg om The Breakfast Club. Inte sett den på evigheters evighet. Den är så underbart bäst. Jag älskar när Molly Ringald går in till Judd Nelson i förrådet. <3 Han är för övrigt är så jääävla lik Chris Noth (Mr Big i SATC) i den filmen. Åh, finns Breakfast Club på DVD? <3

Nu måste jag börja packa. Oaah.
Pensiot: Var tog du vägen igår? Vi syns imorgon. Basta! –>