Bär
Har nån av er sjungit den där klassiska låten “Bär ner mig till sjön”? Jag tror den är tysk från början (Bei mir bist du schön heter den iallafall där, fast schön är väl vacker? Eller? Jag läste aldrig tyska..) men i vilket fall går den så här på svenska;
Bär ner mig till sjön,
bär ner mig till sjön,
jag känner att jag måste i.
Och när du badat mig,
så ska du torka mig
och när du torkat mig,
så vill jag i igen.
Vi sjöng den på scouterna ibland, vid lägerbål eller så. Kanske i skolan? Jag minns bara att jag inte tyckte om att sjunga den. Jag tyckte att den där lata jäveln kunde fan gå ner till sjön själv, och som om det inte var nog med att jag burit ner honom, badat honom och torkat honom (den biten var alltid lite konstig också tyckte jag, han kan väl torka sig själv?), sen skulle han i igen på pin kiv! Det kändes nog alltid lite som att den där lata jäveln fick vattnen på sin kvarn om man sjöng den.
Har haft den på hjärnan senaste jobbnätterna och jag vet nog i ärlighetens namn fortfarande inte vad den handlar om. Eller om jag tycker om den. Men det har klart en catchy melodi.
Jag har funderat lite på att leta upp lite Roverscouter i Stockholm, men jag är lite tveksam. För det första är jag ju lite odisponibel på vissa kvällar och helger, men jag är också lite rädd. Rädd att de inte ska vara lika softa och bra som mina tidigare scoutvänner. Jag tror inte att det går att slå dom, iochförsig - jag har vuxit upp med dom och känt vissa av dom sen jag var typ nio. På många sätt var de mer syskon än bara “scoutkompisar”.
Inte för att andra inte också kan vara bra, men det är hela känslan, jag vill inte hamna i nåt överseriöst ställe. Och så skulle det nog kännas lite.. fel. Jag var jätteupprörd när jag hörde att min gamla scoutstuga på Bergnäset brunnit ner. Jag blir så fäst vid hus och ting.
Ja, vi får se. Nån dag, kanske.
Om jag får ett annat jobb, om jag får mod, om det finns nåt skönt gäng där ute. Det skulle vara så jobbigt att joina upp och sen behöva säga “Nej, ni var tråkiga, ni är inte lika roliga som mina homeboys, hejdå.”
Nog för att de drev mig vansinnig exakt hela tiden också, men ändå. Nu, år bort, minns man bara roliga stunder med hemmafriterade pommes, sinnessjukt starkt kaffe, bastukvällar, fnitter med Malin, galet roliga fester, Thomas ätandes frukost enbart i kalsonger tots att vi var gud vet hur högt upp i fjällen en iskall morgon när vi vaknade i ett moln, videohajker, när Niko pajade en brevlåda på Nyårsafton, när Niko pajade tusen andra saker, den galet roliga Eddingsinspirerade hajken när jag var Ce’Nedra på min tron mitt i en skog utanför Piteå, när Malin och jag åkte inuti en täckt släpvagn, nästan varje sekund vi var i Grekland, och givetvis alla fejkbråk med Mattias (en gång satt vi och drog i varsitt handtag på en sax i över en timme).
Och tusen andra saker.
Oj, vad det blev nostalgiskt nu..
Egentligen skulle jag löpbanda till Heroes innan jobbet ikväll men jag är så mosig och vill mest bada, så jag ska nog göra det istället. Speaking of gamla vänner, imorgon ska jag fika med Helena & Christian på Arlanda! –>