Anno Superstar

Från Luleå till London

2006 maj 22

Night

Buffy är balsam för själen.
På riktigt.

Jag har inte sett Buffy på rätt länge nu, jag är inte i en sån hysterisk Battlestar Galactica-period och säsongsfinaler och allt annats, så ja.. det har bara inte blivit sett. Men igår natt (läs: lördag natt) gick Him på teve mitt i natta och jag jobbade ju men kunde iallafall se de roligaste bitarna. (His physical presence has PENIS!!) Inatt (söndag natt) var jag på skitsvindåligt humör, alla var otrevliga och störda hela natten lång och jag var nästan grinfärdig.

Inte ens när det blev lugnt blev jag glad och allt var bara skit. Sen började Converations With Dead People och ni vet, Angie Hart i början med den underbara sången, och jag kunde se hela första & tredje akten, samt bitar av andra & fjärde, men det räckte med bara den första, jag blev liksom helt lugn och glad igen.

<3

2 kommentarer »

  1. i second you baby!

    man mår bra av buffy. även fast det är angst känns det liksom… tryggt. gammal är äldst eller nåt sånt. iaf för mej.

    Kommentar av anna — 2006 maj 22 @ 11:09

  2. mmm

    Kommentar av anno — 2006 maj 23 @ 21:42

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera